Marinmålarna : skeppet, havet och sjömannen i konsten, från Jacob Hägg till Lars Lerin

Livet till sjöss har inspirerat många konstnärer genom historien. Under 1600-talet blev marinmålningarna en egen genre i Nederländerna, och under 1700-talet i Frankrike och England var det populärt med motiv av dramatiska och fasansfulla sjöslag och skeppsbrott. I Sverige inspirerades målare som Johan Tietrich Schoultz, Jacob Hägg, Herman af Sillén och Marcus Larson av genren. Deras uttrycksfulla oljemålningar visar fartyg i nöd, ett obevekligt hav, människans kollektiva fasa och hennes underordning av naturen. Bakgrunden till de marina konstverkens tillkomst var dubbel. Dels handlade det för konstnären om att exakt återge fartyg i porträttets form, såväl inom det civila som det militära ofta var det beställningsverk från staten eller skeppsredare. Dels målade han (för det var nästan alltid en han) motiv och stämningar som väckte en mer känsloorienterad upplevelse hos betraktaren. Men i sin vidaste bemärkelse omfattar den marina konsten så mycket mer. Anna Palm de Rosa målade finstämda akvareller från Stockholm, Gotland, Skagen och främmande hamnar, Adolf Nordling tecknade dagbok i form av blyertsskisser. J.A.G. Acke och Roland Svensson frammanade färgstarka, saltstänkta bilder av skärgårdslandskapet, Eugène Jansson sig själv i blå målningar från flottans badhus. GAN avbildade maskulina sjömän i kubistisk form och Lars Lerin ensamma matroser i ett svart och fruset landskap. I "Marinmålarna" ger ett stort antal svenska skribenter och konstkännare olika infallsvinklar på den marina konsten. Genom personligt färgade texter och noga utvalda konstverk, hämtade från Sjöhistoriska museets arkiv och många andra källor, växer en fördjupad bild fram av villkoren till sjöss, det dagliga slitet för brödfödan, den obändiga visionen och det självutlämnande, konstnärliga uttrycket.