En man med två huvuden : om Falstaff, fakir och Axel Wallengren

1880- och 1890-talen brukar karakteriseras som brytningstider i det svenska samhället och kulturlivet. En ny tidsanda gör sig gällande inte minst bland studenterna. De som ville göra upp med äldre, konservativa värderingar höjde upprorsfanan. "Det moderna genombrottet" fick många målsmän, däribland Axel Wallengren som hörde till de nya idéernas förespråkare. Som student deltog han i tidens radikala debatter och odlade studentikosa vanor vid det skånska universitetet. Han övade samtidigt med allvar sin penna och publicerade en diktbok, en kort roman och en novellsamling under eget namn. Hans "seriösa" texter är en viktig tidsspegel, men det blev humoristen Wallengren, det vill säga pseudonymen Falstaff, fakir, som satte störst avtryck med sina halsbrytande böcker: Envar sin egen professor, Envar sin egen gentleman och Lyckans lexikon. När han dog vid bara 31 års ålder 1896 hade han redan eftertryckligt skrivit in sig i den svenska humorns historia. Men vem var egentligen författaren, humoristen och cynikern Falstaff, fakir? Och vem var journalisten Axel Wallengren som gömde sig bakom Fakirens förklädnad? Om det får man besked i boken En man med två huvuden av Carlhåkan Larsén. Med kunskap och engagemang har han skrivit den första biografin kring denne pionjär inom svensk humor. Carlhåkan Larsén är teater- och musikerkritiker i Sydsvenska Dagbladet och tidskriften OPUS. Han är därtill tidigare ordförande i Fakirensällskapet.