Krona och menigheter : militärstaten och undersåtarna i Västergötland och Uppland, 1550-1630

Inom svensk historia kännetecknas 1500- och 1600-talen av nästintill ständiga krig, liksom en kraftigt expanderande och alltmer resurskrävande och militariserad statsapparat. Sverige omstöptes under denna period till en militärstat, det vill säga en stat som var uppbyggd med krigets och krigsmaktens behov i fokus. Den överskuggande ledstjärnan i makthavarnas politik var att skaffa fram de resurser som krävdes för att tillfredsställa krigsmaktens behov och kunna föra en expansiv utrikespolitik. Som en följd härav blev den statliga kontrollen över undersåtarna allt hårdare under dessa sekler. - Detta är väl känt inom forskningen om det tidigmoderna svenska samhället (perioden cirka 1500-1800). Vad som är mindre känt är vilken roll ett lokalsamhälles fysiska avstånd till rikets maktcentrum spelade för hur relationen till den svenska kronan gestaltade sig vid denna tid. Blev menigheterna olydigare och kronans tjänstemän mer otyglade ju längre från Stockholm och Mälardalen man kom? Hade menigheter nära gränsen mot Danmark dubbla eller kanske andra politiska lojaliteter vid sidan av den svenske kungen? Har avståndet till Stockholm spelat någon roll för hur lyhörd kronan har varit mot invånarna i olika regioner? Genom att jämföra den svenska militärstatens relation till Västergötland och Uppland under perioden 1550-1630 söker Daniel Spindel, arkivarie och fil. mag. i historia, svar på dessa frågor.