Läkare med penna och patos

Många framstående skönlitterära författare i världen visar sig också vara utbildade läkare. Varför så är fallet kan läsarna fråga sig. I denna volym presenteras tjugo "läkarförfattare" engagerat och insiktsfullt. Det finns en naturlig samhörighet mellan medicin och litteratur, som inte bara har sin grund i guden Apollons dubbla fögderi. Båda disciplinerna förutsätter en förmåga att kunna gå utanför sig själv och att kunna tolka, förstå och formulera känslostämningar vare sig de härrör från kroppsliga, själsliga eller kontextuella fenomen. Kanske är det därför inte förvånande att många läkare, däribland författaren själv, skattat litteraturen väl så högt som medicinen. Läkare är också en yrkeskategori ur vilken många författare har utvecklats. För många har det varit en fritidssyssla, men flera har lämnat medicinen för att bli författare på heltid. Alla läkarförfattare har inte haft ambitionen att vara samhällskritiska. I denna bok presenteras emellertid tjugo stycken som under skilda epoker publicerat texter i form av epik, dramatik eller poesi med avsikt att mana till eftertanke avseende orättfärdigheter, som politisk ofrihet, kolonialt förtryck, etnisk diskriminering, social ojämlikhet eller patriarkalt eller religiöst förtryck som rådde under den tiden verken publicerades. Carl Lindgren är barnläkare och litteraturvetare.