Att konstruera en kvinna

Begrepp som ”flicka” och ”tant” är tänjbara och ibland motsägelsefulla. De kan vara uttryck för genus, förbundna med kultur, kroppsideal, livsförlopp och normer. I Att konstruera en kvinna använder författarna flickan, tjejen, kvinnan och tanten för att skärskåda ålders- och könsordningar och tillgängliggöra forskning om kön, ålder och åldrande. Flickan ser vi oftast som ett barn, men ordet har också kommit att användas om tjejer och unga kvinnor. Tanten i sin tur har kommit att bli en symbol för ”det lilla livet” med hantverk och långkok, men även för självständighet och kritisk blick: hon söker inte behaga utan kan säga emot och visar civilkurage. Både tanten och flickan används ibland på ett åldersöverskridande och subversivt sätt. Författarna diskuterar hur kulturella föreställningar skapas och återspeglas i medierade sammanhang: i skönlitteratur, tidningar, tecknade barnfilmer, bloggar och olika populärkulturella sammanhang – men också i människors egna berättelser. Har vi idag ett uppluckrat ålderslandskap där människor är friare från normer om ”passande beteende” och kan iscensätta sina liv som de önskar utan att behöva förhålla sig till sociala tidtabeller?