Där allt är kontrapunkt tid

Ser, som i det enormas maskrosboll av riktningar, i alla dimensioner den väldiga tiden Dess kontrapunkt inifrån Sedan utifrån Dess vrålande utplåningsklang Dess viskning, inifrån Från mig till dig? Från dig till mig? ”Hur bevarar vi det mänskliga?” Under etthundra dagar noterar poeten i en långdikt nyheterna från kriget i Ukraina. Mot denna tidsfond av våld och förstörelse, av hot som kommer allt närmare, löper diktsaamlingens kontrapunktiska stämmor. Musiken, minnen, vårens tecken. Kärleken. Den samklingande, vibrerande, oändligt växande.